onsdag 18 februari 2009

Hur gårdshund?

Det är alltid lika kul när man börjar prata om varför / hur det blev en Dansk svensk gårdshund som blev valet av hund. Alla som jag träffat på är så otroligt stolta över sin hund och beskriver mer än gärna just sin hunds fantaststiska egenskaper och sätt. Visst kan det finnas ngt litet problem, men det är mer som smolk i bägaren... Hunden letar kaniner, sorkar skäller lite osv... men det är helt enkelt kärlek vid första ögonkastet!

Ett av de vanligaste sätten att bli med gårdshund tycks vara att man träffat en! Alla som träffar hundarna blir liksom förälskade, och när det är dags för egen jycke så blir det: Gårdshund!

Vi har själv flera vänner som blivit med hund på detta sätt och det vittnar många andra också om, " nu har en kompis också skaffat efter att ha träffat våran...."

Vi träffade också en valp för sådär 15 år sedan, och det var en bedårande liten valp ifrån Danmark, kärlek vid första ögonkastet! En granne till min man hade valpen. När vi sen skulle skaffa hund visste vi vad vi ville ha. Min man pratade med en kollega om att skaffa hund och kollegan säger: jag vet vad ni ska ha för hund: En D/s gårdshund. Min förvånade man säger hur vet du att det är en sån vi vill skaffa oss? För så är det!

Kollegan berättar att han har en själv och att det är den absolut trevligaste hund han har haft. Gissa vart vi åkte och fikade den helgen? Det var en jättefin stor trevlig vit, lever brun, brun hanhund!


Gårdshundar ger mersmak! Hur kommer sig att Du blev med hund?

6 kommentarer:

Lilian m/flock sa...

Ja det var nästan så som du beskrev fast....
Mitt första möte med gårdis var en tik och hennes ett år gamla valp, och min otroligt korkade fråga (tycker jag nu) var : Och hur gamla är dom här små valparna då?
!!!! Tiken var visst fyra tror jag och "valpen" ett år!! Skrattar gott åt det i dag!
Ha en go kväll!

Jenny Beckman sa...

Rolig fråga, hoppas många svarar! Jag är uppvuxen med terriers och efter att jag förorat min sista Jack russel ville jag ha en mjukare ras. Jag ville ha en hund i lagom format som var "träningsbar", en alert, lättlärd, följsam hund. Det var också viktigt att den skulle kunna "koppla av" emellan träningar och vara "gosig". Jag gjorde värsta reserchen och gick på träffar och pratade med alla gårdisägare jag såg. Sen fanns det förstås 2 jättetrevliga gårdisar i mitt kvarter också....
och det ju dessutom så lätt att bli förförd av de vackra teckningarna och lätta pälsen...

Lena sa...

Men så kul. Håller med dig, man blir nog kär helt enkelt. Vi är ju en djurfamilj så när ungarna blev tillräckligt stora så ville jag ha hund. En liten hund men rejäl. Funderade på terrier ett tag men la det åt sidan. Kändes inte riktigt som rätt hund för en ensamståend fyrbarnsmamma.

Och så råkade jag träffa Tello. En superfin kille från Easy Jumps, gul och vit var han. Blev så kär i honom och hans fina sätt, motsvarade allt jag ville ha och var så förtjust i barn i alla former. Perfekt. Så då började jakten. En tik ville jag ha för jag ville ha bäbisar. Föll för dom vit/röda och ställde mig i kö hos ett par uppfödare. Så fick vi Zelda och på den vägen är det. Man blir lite som galen tror jag. Dom är ju så fantastiskt älskvärda små vovvar.

Ha en toppenhelg.

//Bensbytjejerna

Skogsstjärna sa...

I vårt fall var det jag som ville ha hund. Husses krav var då en JRT (han visste inget om egenskaperna, utan föll för utseendet). Jag lyckades styra om det till några mildare raser att fundera på, och när vi sedan varit och träffat lite gårdshundar var vi överens båda två. De är otroligt goa, och husse som var rätt tveksam och ovan i början har fallit helt för charmören. Trots det funderar jag på ett nummer större hund nästa gång. Men därmed inte sagt att det inte blir en till dsg så småningom...

Norra Vildans sa...

Vet att jag skrivit om det förr men det tål att upprepas för jag tycker att det är rätt roligt. Jag skulle nu ha en mindre hund efter att ha haft stora raser tidigare. Sökte helt enkelt på nätet på Allt om hundar A-Ö och tänkte jag bläddrar där och ser vad det finns för hundraser nu för tiden, detta var år -99 eller -00. När jag kom till D så stannade jag och läste om denna lilla hundras jag aldrig hört talas om här uppe i norr. En sådan skulle jag bara ha. Beställde uppfödarlista från SKK och den var inte lång. Så att hitta en valp då var inte lätt men jag var ju ute ett år innan jag skulle ha en valp. Till slut kom Nessy in i vårat liv och på den vägen är det och nu är de tre. Ett rasval jag aldrig kommer att ångra. Man kan säga att jag "handlade ras på nätet"!!
Hälsningar Susanna

Jenny Beckman sa...

Måste berätta att idag när jag var ute med Luma så tvärstannade en stor svart bil, som backade in mot oss och vevade ner rutan. Ut tittar en man som ropar "Nämen en gårdshund!!!" Han berättade att han hade köpt sin första för 8 månader sedan och blev så förälskad att bara var tvungen att köpa en till. Så nu hade han 2 stycken gårdisar på 10 månader och allt var helt fantastiskt!!!